Efter förlossningen - kroppen och livet
Magen 17 dagar efter förlossning!
2011-05-07 | 12:01:44 |
Graviditet Mion |
5 Kommentarer
jag har gått ner 11 kg av 12,5.
sen ska jag bara bli av med överskottshuden och ett par kg till. är supernöjd över hur bra jag lyckats på bara 17 dagar!!
Några bilder ni inte fick se...
Förlossningsberättelse
2011-04-25 | 12:00:00 |
Graviditet Mion |
19 Kommentarer
fick ju under tisdagen gjort hinnsvepning nr 3 uppe hos min barnmorskan på mvc och blev även lovad att om den inte skulle starta min förlossningen skulle jag dagen efter åka in till specialistmödravården för bedömning (om igångsättning).
och mycket riktigt hade den ingen effekt och onsdagen den 20e april på morgonen åkte mamma och jag ner till lund som jag blivit tillsagd. fick träffat läkare som undersökte mig och gjorde en 4e hinnsvepning. skillnanden va bara att denhär gjorde ont, riktigt ont och direkt efter fick jag en ganska jobbig molande mensvärk / molvärk i ryggslutet. efter hinnsvepningen bestämde hon sig för att ringa ner till förlossningen och checka läget. där blev de sagt att jag skulle komma ner kl 13.00 för att göra ETT FÖRSÖK till igångsättning. jag blev inte garanterad någonting. (klockan var då 11.00).
ringde direkt till marcus som va på jobbet och sa åt honom att åka hem, duscha, hämta väskorna och komma ner, så skulle jag och mamsen gå och luncha sålänge.
när han väl kommit till lund, mamma hade åkt hem och vi kommit i ordning på förlossningsrummet kom barnmorskan och undersökte mig. hon backade mig ÄNNU mer och tyckte bara att jag va öppen 1,5 cm. så hoppet om att igångsättning UTAN dropp skulle funka va ganska långt bort. TJI FICK VI KAN JAG LOVA!
hon placerade något som liknande en platt tampong uppe vid livmodertappen som skulle hjälpa den att utplånas och sedan vidgas för att man senare skulle ta hål på hinnorna. det roliga här är att samma barnmorska säger klart och tydligt till oss att "denhär ska du ha där uppe i 24 timmar innan den har någon som helst effekt. det kommer med andra ord bli bebis idag, och inte imorgon. kanske på fredag om ni har tur".
behöver jag säga att vi blev lagom besvikna, trots att vi visste att de närmade sig kändes de som ett bakslag till.
men jag skulle sitta på ctg och lite prover skulle tas innan något annat hände. sagt och gjort! och efter de byttes de personal och en barnmorskestudent kommer in för att berätta för oss att vi kan åka hem för att sova och komma tillbaka imorgon (torsdagen den 21e). men jag hade min molande mensvärk/ryggvärk som besvärade mig och som jag faktiskt va lite orolig över. så jag bad om att få stanna och känna efter ett tag till och se vad som hände. hon sa att de va okej att vi fick göra som vi ville, men erbjudandet om att åka hem stod kvar.
TIO MINUTER efter detta samtal (19.00) kommer min första brakvärk och de började intensivt med 2 minuters mellanrum. AJ. och därefter tilltog de ganska kraftigt.
ringde på barnmorskan igen som kom och undersökte. då hade jag öppnat mig till 3-4 cm med "hjälp av mensvärken". jag tyckte värkarna va jobbiga från start men personalen tyckte jag skulle försöka stå ut och lindra med ett varmt bad. sagt och gjort. men de va inte alls min grej, tror jag låg i badet i 20 minuter. ville varken sitta eller ligga när jag hade värk utan bara stå och vagga fram och tillbaka.
väl inne på rummet igen kopplades lustgasen till och värkarna blev intensivare och tätare. ganska snabbt därefter ville jag ha epiduralen och blev lovad den. dock va narkosläkaren på operation och kunde inte gå ifrån på ett tag. jag grät och tyckte att allting va jättejobbigt. i väntan på att narkosläkaren blev de bestämt att jag skulle få petidinspruta för att lindra. men innan dess var vi tvunga att ha en 20-minuterskurva på bebisen för att se att han mådde bra och skulle fixa det (barnet blir påverkat av denna smärtlindring). men de gick minsann inte eftersom jag bestämt skulle stå upp. kunde verkligen inte sitta eller ligga, tro mig, vi försökte ett antal gånger men de va en nära-döden-upplevelse.
man bestämde istället att man skulle sätta elektrod på bebisens huvud för att kunna ta hans hjärtljud och däremed få en 20-minuterskurva. jag var då öppen 6 cm och vattnet gick i samband med att elektroden sattes på hans huvud (klockan va då ca 22.30). jag ställde mig upp för att fortsätta stå vaggandes med min lustgas, i väntan på kurvan så jag kunde få petidinet.
20 minuter som kändes som hundra år. det va bara att att när kurvan va klar och jag fått pedinet började mina krystvärkar. att de tog hål på fosterhinnorna när de satte elektroden gjorde ju att trycket och intensiteten i värkarna tilltog superkraftigt. MEN då va man tvungen att ge motgift till petidinet eftersom de påverkar barnet och gjorde honom tröttare och svårare för honom att orka genom krystskedet. så 10 minuter hade jag petidinet i kroppen och de hann aldrig börja värka, utan jag fick snällt återgå till lustgasen, och nu va de iheller inte prat om epiduralen eftersom de snart va bebisdags.
jag fick inte längre stå eftersom vi inte ville att han skulle komma på golvet. så vi knölade (skånskt ord) upp mig i sängen på knä så jag fick hänga över sängen som de satte i 90 grader. och krystskedet började. men de gjorde så fruktansvärt ont att jag imellanåt försökte stå emot min egen kropp. skrek gjorde jag och marcus tryckte upp lustgasmasken i huvudet på mig så att de inte skulle låta så in i bomben, jag kan nämligen dra till med en ordentlig stämma om jag vill ;)
när huvudet stod precis innanför öppningen gjorde det så vidrigt jäkla ont att jag verkligen försökte stå emot min egen kropp. detta gjorde att bebisens hjärtljud gick ner och de tog fram sugklockan och skulle hjälpa honom ut, vare sig jag va samarbetsvillig eller ej. när jag hörde detta blev jag upprörd och gav mig fan på att jag visst skulle krysta ut mitt barn. ingen sugklocka här inte!! så jag greppande mina lår och tog i för kung och fosterland, och 23.26 ploppade vår lille älskling ut.
TJI fick både vi och barnmorskan som sa att de inte skulle bli bebis den dagen. han kom ju i en rasande fart när han väl bestämt sig. 4,5 timme från första värk och sen va han ute!
jag sprack en del och att sy efteråt va såååå hemskt. de gjorde superont! sprack enda uppe vid urinröret vilket har gjort de otroligt besvärligt för mig att gå på toaletten nu efter. (för er som ville ha den informationen haha)
jag sa som många andra också säger "jag kommer aldrig mer skaffa barn". men nu i efterhand, när jag tittar på min son är jag så stolt och skulle helt klart kunna göra de igen bara för att uppleva denna enorma kärlek. de är värt varje minut av smärta.
och kärleken till sitt barn går aldrig någonsin att beskriva för någon som inte upplevt de. livet är bra underbart ♥
här med ctg-apparaten och lyssnar på bebisens hjärtljud för att se så han mådde bra
pappa marcus tyckte inte de va superkul att bara sitta och vänta!
här har mitt värkarbete startat ca 10 minuter tidigare. och på just denhär bilden har jag en värk haha.
här är jag tillbaka efter ett tappert försök att ligga i badet. och ett av försöken att ligga på rygg i sängen. mitt i en värk även här.
ståendes, hängandes över en saccosäck med lustgasen i beredskap.
här med ctg-apparaten och lyssnar på bebisens hjärtljud för att se så han mådde bra
pappa marcus tyckte inte de va superkul att bara sitta och vänta!
här har mitt värkarbete startat ca 10 minuter tidigare. och på just denhär bilden har jag en värk haha.
här är jag tillbaka efter ett tappert försök att ligga i badet. och ett av försöken att ligga på rygg i sängen. mitt i en värk även här.
ståendes, hängandes över en saccosäck med lustgasen i beredskap.
Mion min Mion ♥
Nu är han äntligen här!
Gissningar!
Magen v40
2011-04-19 | 16:40:25 |
Graviditet Mion |
1 Kommentarer
dehär SKA vara de sista magbilderna. nu har jag gått 100% av graviditeten.
medan alla andra lägger upp bilder på sina sötnosar lägger jag upp bilder på min enorma kagge!
tror bestämt inte att de blir en så liten bebis längre, men vi får väl se.
haft en sämre kli-period under helgen och nu i början av veckan. därav de fina rivsåren på undersidan! blä.
Hinnsvepning nr 2
2011-04-17 | 18:26:48 |
Graviditet Mion |
3 Kommentarer
48 timmar efter hinnsvepning nr 2 har fortfarande INGENTING hänt. lite sammandragningar och molande mensvärk. annars inget att hurra för.
jag va tydligen inte en av dem som snabbt svarade på de hormonerna. och jag kan inte låta bli att avundas de som har sin bebis 24 h efter.
kan dock meddela att jag på 1 vecka öppnat mig ytterligare 1 cm och är numera öppen 3cm. men med de innebär de inte att förlossningen är igång. men fy så drygt jag tycker de är. och klådan är ju fortfarande en trogen följeslagare som jag börjar tröttna rätt maffigt på.
hade de inte varit för klådan hade jag gärna varit gravid. men att de kliar håller på att gå mig på nerverna fullständigt. och jag blir så jäkla ledsen för jag inte kan hantera det!
låt oss få ut dehär barnet NU NU NU.
ber om ursäkt för all negativitet och allt klagande men just nu känns allting botten. det ska bli bättre!
idag har jag iallafall varit på me&I-party för att försöka få tiden att gå. köpte en sjukt söt mössa. till mig själv då alltså! och rosa va den (såklart).
Inte 50%
Gravid v40
2011-04-13 | 12:00:00 |
Graviditet Mion |
0 Kommentarer
Barnet
Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.
Mamma
Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer vara vaken i ett dygn kring förlossningen.
Pappa/partner
Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!
Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.
Mamma
Har barnet inte kommit än? Känns det frustrerande? Ta det lugnt. Även om det känns omöjligt, försök fokusera på något annat än förlossningsdatumet. En graviditet varar allt från 37 fullgångna veckor + 0 dagar till 41 fullgångna veckor + 6 dagar. Passa på att vila och äta mycket kolhydrater innan förlossningen så kommer du att orka bättre. Sov, sov, sov eller vila om du inte kan sova! Du behöver alla krafter. Under det aktiva skedet av förlossningen gör du av med lika mycket kalorier som en maratonlöpare gör av med varje timme. Dessutom kanske du kommer vara vaken i ett dygn kring förlossningen.
Pappa/partner
Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!
Magen v39
2011-04-12 | 15:13:44 |
Graviditet Mion |
5 Kommentarer
idag (eller imorgon) går jag in i v40 och min graviditet lider mot sitt slut. hur lång tid de dröjer är dock fortfarande en gåta.
och självutlösaren vill inte vara min kompis än. eller så de bara jag som inte vet hur jag bäst använder den. så skulle nämligen fallet kunna vara.
jag är absolut inte känd för att vara teknisk!
men dessa får duga. man ser att jag har kagge iallafall haha!
nu ser ni också så otroligt låg den är. den hänger fan över byxkanten haha!
och ni ser att utslagen repat sig. iallafall de på magen, de lär ju bli ärr ändå men man behöver ju inte göra de värre än vad de är (även om de är ruskigt svårt att låta bli när de väl kliar)
de är mycket svårarare att sluta klia på benen. där har klådan tilltagit ordentligt och jag känner att jag inte riktigt fixar att bita mig i läppen där och imellanåt får jag "kli-anfall" och kliar tills bloder bokstavligt sprutar.
Utslag-bilder
2011-04-10 | 01:06:44 |
Graviditet Mion |
4 Kommentarer
(jämför bilderna som jag tog i onsdags för v38 för att se skillnaden på ett par dagar)
PUPPP börjar med att sätta sig i hudbristningar och sprider sig sedan till övriga delar på kroppen och de kan vi ju se här. innan har jag haft små "söta" bristningar som varit lite rosa. nu de senaste dagarna (i samband med att klådan började) har de blivit tjocka, gropiga, röd/lila och alldeles inflammerade och gör ONT samtidigt som de kliar något otroligt.
skulle tagit bilder på mina lår, vader, armar och liknande också men de blev inte av. där har jag utslag/rivmärke som inte alls liknar dessa utan mer som de stora prickarna jag har fram på magen (om man bortser från bristningarna) de är också dessa som de blöder ifrån när jag kliar.
och fy vad tatueringarna tagit stryk nu ser jag. dock ingenting jag över huvudtaget tänker bry mig om. nu ska vi snart ha bebis och klådan ska försvinna. tatueringarna får bli ett senare projekt.
PUPPP
2011-04-10 | 00:13:34 |
Graviditet Mion |
0 Kommentarer
tack för era kommentarer!
till er som inte lämnar mail eller bloggadress kan jag inte svara. men så fort ni ser att era kommentarer är godkända vet ni att jag läst dem.
fick iallafall konstaterat idag (glömde skriva de i förra inlägget) att klådan inte hade med leverpåverkan att göra som de trodde från början. jag hade inte rätt "symtom" vilket är klåda i handflatorna/under fotsulorna. och de har inte jag. överallt annars, men inte just där.
fick istället konstaterat att de är ett gravid-tillstånd som kallas PUPPP (Pruritic Urticarial Papules and Plaques of Pregnancy). vilket innebär konstant klåda som inte avtar förrän bebisen är ute. såklart skönt att veta VAD de är. men de hjälper inte mig i mitt kliande och de finns fortfarande ingenting att göra åt de då de inte finns något botemedel, utan de är samma som innan. testa tabletter/salvor mot klåda + kyla. dock har inget av detta funkat för mig än, och kommer kanske inte att göra heller, det återstår att se.
skönt att veta att klådan i sig inte är farlig för barnet. men stress och panik pga av klådan kan ju inte vara bra. för varken mig eller bebisen.
PUPPP (förkortning för Pruritic Urticarial Papules and Plaques of Pregnancy) är en allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbar gravida kvinnor. Orsaken till PUPPP är inte känd. När klådan väl har debuterat brukar den kvarstå graviditeten ut, men försvinner i regel snabbt efter förlossningen. Även om klådan är mycket störande innebär PUPPP inga risker för varken den gravida kvinnan eller fostret. PUPPP karakteriseras av klåda och hudförändringar som påminner om nässelutslag. Tillståndet börjar vanligen på magen/i hudbristningar (striae) och sprider sig sedan till resten av bålen, armar och ben.
bulan liggande v26
Klåda och sjukhusbesök!
2011-04-07 | 17:28:17 |
Graviditet Mion |
7 Kommentarer
hejsvej!
inatt va 3e natten i rad jag inte sovit på pga av extrem klåda på HELA kroppen (mage, höfter, armar, ben, lår, rygg ansikte osv osv). jag har kliat så mycket att de gått hål och jag har blött ner hela sängen. maniskt kliat och inte kunnat styra mina egna händer.
imorse va gränsen nådd. då hade jag äntligen lyckats hålla mig ifrån toalettbesök och halsbränna men då sätter detta skitet käppar i hjulet för mig.
jag har hört att klåda är normalt under graviditet. men hur mycket är egentligen normalt?
så för att vara på säkra sidan ringde jag kk och barnmorskan jag pratade med blev lite bekymrad och tyckte jag skulle kontakta min egen barnmorska för att ta leverprover. min mamma blev nämligen inlagd pga förhöjda levervärden när hon va gravid med oss, och det fanns en viss ärftlighet. dessa förhöjda levervärden innebär att de finns ett ämne i kroppen som levern ibland inte kan bryta ner under senare delen graviditeten som då resulterar i extrem klåda på hela kroppen.
vi pratar inte en klåda som orsakas av bristningar eller torr hud.
mina vänner som sätt mig klia vet vad jag menar.
tyvärr va min barnmorska inte tillgänglig och den som var uppe på mvc va på möte (hon ringde upp senare idag för att be om ursäkt att hon inte varit tillgänglig) och jag blev skickad till kk direkt istället för att slippa vänta över helgen. sagt & gjort. tog oss in till lund, blev satt på ctg och fick tagit blodprover. ett av proverna visade högt och jag ska även till vc imorgon för att ta ytterligare ett. tills dess fick jag utskrivet allergitabletter som ska göra att de inte kliar så extremt.
de som är skönt är att jag blev lovad att bli igångsatt om tabletterna inte hjälpte. såklart är de bäst om förlossningen får starta av sig själv men som läkaren sa finns de en risk att klåda blir psykiskt påfrestande (att man helt enkelt blir knäpp i huvudet av att klia) och de är absolut inte bra för bebisen.
men en sak i taget. nu ska vi ge tabletterna en chans. man blir tydligen otroligt trött av dem så jag ska ta en nu och sen gå och sova en sväng.
vi hörs sen ♥
natalie & jag på min student. bästa dagen!
egentligen ingen passande bild. men den utstrålar så mycket glädje.
Gissningar!
Gissa på!
2011-04-06 | 12:48:52 |
Graviditet Mion |
17 Kommentarer
men några började gissa på facebook. tänkte att vi kan väl köra en lista här på bloggen?
förlåt för tusen graviduppdateringar idag!
men några började gissa på facebook. tänkte att vi kan väl köra en lista här på bloggen?
gissa datum, längd och vikt på bebisen. (glöm inte lämna ditt namn)
könet får ni inte gissa på haha eftersom de är en del som vet redan.
jag kommer skriva en lista i ett inlägg här. och sedan efter hand stryka datumen.
Gravid v39
2011-04-06 | 12:45:00 |
Graviditet Mion |
1 Kommentarer
idag går jag in i v39
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt: 3 450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.
Vikt: 3 450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.
Magen v38
2011-04-06 | 12:36:30 |
Graviditet Mion |
2 Kommentarer
självutlösaren på min kamera är under all kritik. den fokuserar så jävla dåligt!
men efter ett par tappra försök att få några bra bilder på kanonkulan tröttnade jag.
dessa får helt enkelt duga!
bristningarna har tagit över min kropp. inte minst på kärlekshandtagen och på insidan av låren. fy vad jag ser ut! och de är KNALLRÖDA.
nu är jag trött på att vara gravid. trött på att vara tung & klumpig. trött på att se min kropp förfalla!
vi vill ha bebis nu!
Anledningen ...
2011-04-04 | 14:19:51 |
Graviditet Mion |
6 Kommentarer
.... till att jag är så dålig med kameran är just detta.
jag ser ut såhär varje dag. de enda som passar mig i byxväg just nu är mina mjukisar. så jag mer eller mindre bor i dem.
man är ju inte direkt de som kallas "fint gravid" längre. utan nu är man stor, klumpig och jättetjock.
