Det bara värker så man håller på att bli knäpp. Haft ont i helgen och varken igår eller idag har mina citodon hjälpt.

Var på koll idag men allt ser fint ut och lillebror mår bra. Han har äntligen lagt sig med huvudet neråt iallafall så det blir vaginal förlossning trots alls. Jag skulle inte riktigt kunna förlika mig med ett kejsarsnitt om det inte är absolut nödvändigt. Så jag är glad!

Men varför mår jag ändå som ett överkört skithus? Jag vill ju njuta av detta. Helhjärtat njuta. Men det är riktigt svårt när det bara gör ont.

Hoppas på några vettiga sista veckor.

Mys med giganten idag ❤️

En genomtänkt badring (skratta inte) att sitta på för min foglossning (det känns som att min svanskota ska gå av). Jag fick mig ett gott skratt. Barnmorskan har rekommenderat mig att köpa en men jag har ändå varit skeptisk. Känns ju inte alls realistiskt att jag ska gå runt med en badring överallt som jag kan sitta på. Men tanken var ju fin iallafall. 

Precis som när sjukgymnasten ville att jag skulle börja gå med kryckor pga foglossningen. Den tanken var också fin men det funkar liksom inte med hund och barnvagn. 

Sen fick jag även det sista inför mitt frisörbesök av dem i present så äntligen kan min utväxt plockas bort och jag kan se anständig ut inför sommaren :D

Dagen igår åkte vi iväg hela familjen med Natalie så de fick badat i Tvedöra och sen åt vi glass.

Kvällen avslutades med grillat hemma hos mamma och Micke. Superhärlig dag även om min kropp värker konstant. Jag älskar mat och inget slår mammas mat ❤️ 

Mion somnade nyss så jag tänkte göra samma så fort Rasmus kommer hem.

Godnatt! 

Spännande, och jag undrar vad de har i kikaren.

För mig är det bara ren och skär glädje att få spendera min vardag med dessa underbara killar. Det gör livet fantastiskt och jag vill bara poängtera hur lycklig jag är!!

Förra veckan (v31).

Jag är så varm och så svettig att jag håller på att avlida. 

Jag har 2 månader kvar av min graviditet och jag undrar hur fan jag ska fixa detta. 

Nu börjar det dessutom dyka upp diverse plitor på min kropp som kliar något helt jävulskt. Jag är inte redo för detta!! Jag vill inte ha klåda denna gången också. 

Låt mig andas litegrann!

Barnet sover så nu ska vi också krypa ner, älskling och jag! ❤️ 

Ibland vänder livet sådär hastigt att man inte hänger med själv.

Det har varit mycket mys idag och jag är så glad i min familj. Längtar tills lillebror kommer och vi är kompletta.

Idag blev skötbordet helt färdigt så imorgon tänkte jag lägga ner kläderna vi har i de första storlekarna. Det dröjer nån vecka innan jag tvättar upp allting men det känns ändå skönt att få i ordning lite mer. 

Jag spanade lite på listan vi har över saker som behövs fixas och det är några saker till vi ska ordna innan Aaron kommer. Skönt att lite kvar men jag känner ändå en inre stress att vi inte kan vänta för länge.

Kommer min klåda tillbaka mer och hela den biten kommer det bli igångsättning och då närmar vi oss plötsligt med stormsteg (det gör vi ändå men ännu snabbare).

Nu ska jag äta glass och mysa med min sambo. Den bästa som finns i hela världen ❤️ 

Godnatt!

Men så länge han gör väsen av sig där inne är jag nöjd :-)

Just nu ligger jag i sängen (ovanligt va?) och beundrar min fina sambo som målar. Jag älskar när han fixar och ordnar inför Aarons ankomst.

Vi har om 9 veckor en bebis att ta hand. Helt galet!! Men så gosigt det ska bli.

Idag var det kalas i Eslöv hos Mions morfar. Sjukt nöjd unge går banans och spelar clown inför alla. Myskillen!!

Nu ska jag somna intill min älskade son. Han är det bästa som hänt mig. Kan jag älska ett barn till lika mycket? Det känns  overkligt!

Godnatt!

Idag fyller Boss 1 år! Grattis goding ❤️ 

Helgen har varit totalt upp och ner. Mycket ensamtid (som jag har väldigt svårt att uppskatta eftersom jag älskar min familj såå mycket). Men jag har sovit en del bortsett från en tuff natt torsdag - fredag då Mion och jag var vakna ett par timmar mitt i natten. Vi tog igen oss hela fredagen med 4h sömn mitt på dagen. 

Det gick iallafall bra för Boss på lägret och han klarade sim och räddningsprovet med bravur. Sen har han ju världens bästa husse så jag är inte förvånad :-)

Han är många gånger helt galen, vår hund. Men han är så himla duktig och vi (framförallt Rasmus) har lagt ner enormt mycket tid och energi på honom vilket vi ser betalar sig nu.

Fina Boss!

Det är inte långt kvar och tiden rusar. Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln.

Vi har en del kvar att fixa och en del planer på schemat innan lillebrors ankomst så jag känner mig plötsligt stressad. Tyvärr är stress det sista min kropp behöver så jag borde kanske skriva en lista på det viktiga och önska mig det på babyshowern som kommer hållas i juni. Sen får liksom resten gå av sig självt när det finns tid och ork.

För övrigt var jag hos barnmorskan i torsdags. Glukos och kontroll.

Det mesta såg fint ut och lillebror mår bra. Han hade dock bestämt sig för att lägga sig med rumpan neråt? Det ska ju vara huvudet kära du ;-)

Vi hoppas han tar sitt förnuft till fånga och lägger sig rätt för denna mamman vill minsann inte ha planerat snitt. Enligt barnmorskan har han dock gott om tid på sig.

Hjärtljud och sf-mått var jättefina.

145 och 28.

Ingen diabetes.

Vi fick även remiss till tillväxtultraljud för en extra koll på hans hjärta. Känns skönt att kolla så mycket man kan innan han tittar ut.

Såhär ser lillebror och jag ut i v30

Finns i princip inget att göra åt. Jag ska ge foglossningsbälte en chans iallafall. 

Fick först information om att man inte fick ha det när man sitter/ligger men det går helt okej om man bara lossar på det lite så det inte trycker på magen.

Han sa också att foglossningen kommer bli värre i och med att allt växer och det blir tyngre.

Idag har jag dessutom fruktansvärda menssmärtor både bak i ryggen och under magen. Jag sökte akut för detta i v22-23 också men då hittade de ingenting som var fel. Det kommer i perioder och sådär vissa dagar. Idag är en riktigt dålig dag. 

Kan foglossning yttra sig i menssmärta? 

Saken är den att min förlossning med Mion startade med sådan här smärta och därför blev både jag och personalen på förlossningen oroliga förra gången. De trodde det var prematura värkar.

Det visade sig dock att så inte var fallet. Skönt!!

Det blir inte bättre om jag vilar utan snarare sämre och jag kan bara inte förstå vad det är.

Sist fick jag utskrivet Citodon men det blir jag ju halvt full på så de vill jag inte ta förrän jag ska sova.

Denna graviditet är en mardröm jämfört med Mions och tji får jag nu för att jag klagade då :P

Hoppas allt är bra. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag kände att jag ville lämna en rad.

Livet rullar på. Denna veckan är det sjukgymnast och glukosbelastning. Mitt i det åker sambon på läger med hunden så vi ska bara mysa, Mion och jag.

Graviditeten fortskrider och jag klassas numera som höggravid. Det känns sjukt galet att detta håller på att hända.

Jag känner hans sparkar och kullerbyttor varje dag men jag har ändå svårt att förstå att vår bebis är där inne, och han ska snart komma ut!!

Så vitt vi kan känna ligger han med huvudet neråt, ryggen och rumpan på min vänstra sida. Men jag tänkte överlåta det till barnmorskan på torsdag att fastställa ;-)

Eftersom moderkakan är i bakvägg känner jag minsta lilla knä eller armbåge där inne. Läskigt ibland men samtidigt helt underbart.

Det har varit lite kaosartat hela graviditeten så jag försöker verkligen helhjärtat njuta och ta vara på detta. Det är helt fantastiskt att få bära ett barn, det största någonsin faktiskt. Trots alla krämpor så vill jag minnas detta som det häftigaste i livet. Det här är kanske till och med sista gången. Vi är överens om 2 barn så då blir det mer påtagligt.

Mion är dessutom mitt i sin 3-årstrots och jag håller på att slita mitt hår en si sådär 15ggr/dag.

ALLT är tvärtemot, han får sådana galna utbrott, skriker, slåss och är helt hysterisk. Det är sjukt påfrestande men vi biter ihop och vetskapen om att det blir bättre får oss att håller modet och hoppet uppe. Man får se det som en nyttig period för barnen att gå igenom i sin självständighet och känsloutvecklig.

10/10 gånger är det stentufft att vara Mions föräldrar just nu men vi håller tummarna för att det snart blir bättre :-)

Nu ska jag släcka lampan!

Godnatt på er!

Eller så kan vi vänta några veckor till 👍

Det blev grillat och titta på majbål innan barnen slocknade.

Det blev kakor, tårta, presenter och vattenkrig. Mion var med all säkerhet i himmelriket.