Dehär med vikt
inte för att de är fel att ha några kg för mycket. men jag hatar min kropp. hatar vad graviditeten gjorde med den. för att jag är fåfäng. de har jag alltid varit. sjukt brydd om mitt utseende.
även om det utan tvekan va värt de, tusen gånger om. men man tänker sig fan inte för..... föder barn, planerar att börja träna regelbundet, sola solarium, äta rätt osv osv.
allt dedär sa jag att jag skulle göra...... in my face.
var finns den tiden?!
prioritering kanske. men jag vill va med mion. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. mycket hellre än att vara någon annanstans, själv. egentid finns inte för mig. vill inte. tiden med mion är dyrbarast!
dubbelmoral?
ja en aning. jag blir knasig. viljan finns att göra något åt de. men sparken i röven då? disiplinen att verkligen ta tag i de?
de va så jävla lätt att sitta där, gravid, tjock och stor som ett hus när man inte KUNDE röra sig, och säga "åh va jag längtar tills jag inte är tjock mer, ska börja träna, äta rätt, sola (bli av med bristningar)" etc.
BIG NONO.
här sitter jag.
fortfarande småfet. tillochmed lite mer.....
äter lika onyttigt. glass, godis, chips. har visserligen blivit duktig. äter sallad ofta. men vafan för de när jag ändå överkonsumerar socker i alla former?!
de är som att gå till mcdonalds, beställa +meny och ta lightcola att dricka. typ.
fan. jag vill gå ner mina kilo. kanske inte alla. men 7 kanske. helst 10. men de kan jag ju glömma! drömma går ju.
även fast jag är mamma. jämt sa att jag ville bli en "snygg" mamma. sminka mig alltid. alltid vara fräsch. vilken lögnhals.
fan. palla sånt?! myser hellre längre i sängen med mion på morgnen. vad hände med allt dedär jag satt och va bergsäker på?!
de känns LÅNGT bort. men skärpning S O F I E. måste ta tag i de. NU NU NU!
sen handlar de ju om pengar. dum i huvudet som man är, köper jag ju hellre asmycket kläder/saker till lilleman, som han ändå snart växer ur, än att sparar till ex ett gymkort.
nä sorry kära ni.
nu ska jag sova ♥
VILL INTE HA NÅGON SOM HELST BEKRÄFTELSE PÅ ATT "JAG DUGER SOM JAG ÄR". de vet jag om. jag trivs bara inte med den jag är nu. jag fick något fint, världens bästa. och jag är gärna tjock för hans skull. men jag vill ha tillbaka min självkänsla, mitt självförtroende.
som denhär. tyckte att jag gått ner så pass mycket att jag ändå såg OK ut.
tji fick ju jag. med råge.
vem vill sparka mig i ändan? först till kvarn!!
Min fotled..
Tragisk olycka
Otur till 10000%
Upprörd!
i kvällens avsnitt handlade det om en tjej som var adopterad och inte visste vem hennes biologiska mamma var som blev oplanerat gravid med sin pojkvän. när beskedet kom bröt de upp och tiden gick.............
under heeeeeeeeeela graviditeten tjatade hennes adoptivföräldrar om att hon/de skulle adoptera bort barnet. men tjejen va inte säker på att hon ville de och inte "pojkvännen" heller. de ville uppfostra sitt barn själv.. och de kunde funka med tanke på att han hade jobb och bodde i lägenhet (visserligen med en rumskamrat, men ändå)
men tjejens adoptivföräldrar stöttade inte dem en sekund i detta utan brutalt tjatade om att de var tvungna att adoptera bort barnet. för de va inte lämpliga föräldrar någon av dem! det var inte många familjesamtal som var i "normal" ton utan de bråkades vaaaaaaaaaarje dag om barnet skulle adopteras bort, eller inte.
efter att bollat de fram och tillbaka ang adoption lyckades föräldrarna ÖVERTALA sin dotter att adoptera bort sin kommande son. hon var ledsen, upprörd och helt förtvivlad. hon ville ju inget hellre än att behålla sitt barn....... och de kunde gå. men inte utan stöd och hjälp från sina föräldrar. pojkvännens föräldrar var väldigt stöttande och ville inte att de skulle adoptera bort pojken.
men tjejens föräldrar satte fnurror i huvudet på henne så hon valde adpotivföräldrar och bestämde sig för att adoptera bort pojken. oavsett pojkvännen ville eller ej....... PLÖTSLIGT blev hennes föräldrar väääääääääääldigt stöttande och nöjda. de fick ju sin vilja igenom.
en av anledningarna till att tjejen ville behålla var för att hon själv blivit bortadopterad som nyfödd och inte hade en aning om vem hennes biologiska mamma var. hon hade inga blodsband till någon.... mer än sin ofödde son. och jag led med henne. otroligt! hon ville ju egentligen inte adoptera bort honom....
när förlossningen var igång och pojken kom till världen va pojkvännen där. med samma åsikt som innan. han ville behålla sin son helst av allt och han visste att de skulle gå... om de bara fick chansen.
men tjejen va fullständigt hjärntvättad av sina föräldrar.
jag är INTE emot adoption. verkligen inte! känner man att man inte kan ta hand om de barn man sätter till världen tycker jag absolut att de är en möjlighet för ofrivilligt barnlösa att faktiskt få sitt kärleksbarn. och föräldrarna som adopterade hennes pojke va huuuur goa och fina som helst. inget fel på dem alls!
det jag blev upprörd över va att tjejen i fråga inte själv fick ta beslutet utan påverkades så fruktansvärt mycket av sina föräldrar. enligt min åsikt väldigt negativt påverkad! hon grät igenom de sista veckorna av graviditeten för att HON INTE VILLE adoptera bort sin son....
men det blev så i slutändan!
när pojkvännen ska säga hejdå till sin son på sjukhuset innan han adopteras bort blir han upprörd och ledsen och vill verkligen inte, vilket jag uppriktigt förstår. han va ju inte med på det! även om han visste att pojken kanske skulle få de bättre ekonomiskt. men kärleken hade han.. i ofantligt överflöd till sin son!
och han hade de ändå OK ekonomiskt själv så att de alla 3 kunde bo i lägenheten.
då blir hennes jävla föräldrar (rent ut sagt) arga på honom för att han blir ledsen och upprörd över att behöva lämna bort sin son, kallar honom oansvarsfull och omogen. och säger en del riktigt elaka saker till honom vilket resulterar i att han ger sin son en puss på pannan, säger hejdå och stormar ut från sjukhuset fötvivlad. OCH JAG FÖRSTÅR HONOM!!!! varken han eller någon i hans familj ville adoptera bort pojken. hans föräldrar va jättestöttande och ville hjälpa till........... men de sket både mamman i och hennes föräldrar.
vad fick tjejen att ändra sig i typ sista veckan? och sen tillochmed adoptera bort pojken mot pojkvännens vilja?
ett sånt stort beslut måste man vara 2 om. men detta beslut tog hennes föräldrar ÅT dem. de tänkte inte alls vara stöttande om de valde att behålla pojken!
pappan va inte ens med på adoptionscermonin som ägde rum samma dag som han sa hejdå.
jag grät. nej... jag stortjöt.
tyckte de va så hemskt.
det måste vara ett gemensamt beslut.
i slutändan ansåg de att ändå att det var de som va bäst för pojken. men hela grejen som hände där på sjukhuset gjorde mig så arg och upprörd! de är klart de är jobbigt att vara 16 bast och få veta att man väntar barn. går fortfarande i skolan, inget jobb osv osv. och att det visst de kanske var bäst att adoptera bort barnet... och att det finns ett så bra alternativ som adoption.
men grejen med hur allting gick till gjorde mig så frustrerad och ledsen.
såg ni programmet?? vad tyckte ni? hur upplevde ni det?
jag skriver en värdelös blogg!
HJÄLP MIG!
som ni vet är min älskade mise dräktig och ska ha kattungar om ca 1 vecka. men för ca 2-3 veckor sen kom det en gul/grön sörja ur hennes fisse. hon verkade inte ha ont av det och när jag skulle torka bort det vände hon med nöje rumpan till och lät mig göra det. hon gjorde rörelser som om hon löpte/va as-kåt.
imorse hade hon likadant. men denhär gången var det mycket och så fort jag torkade bort det så kom det mer. det såg ut som snor på småbarn. delar av det liknade snorkråkor som förkylda barn har. ni vet sånnadär gröna äckliga!
jag har ingen aning om vad detta är! att notera är dock att hon har INTE ont som om de skulle vara infekterat..
har googlat det men det är inget teckan som ingår i en dräktighet eller visar att förlossningen är påväg att starta.
vänder mig därför till er nu! känner ni igen något av dehär?
jag kan inte låta bli att bli orolig för min lilla älskling ♥
världens finaste underbaraste älsklingskatt!!!!
glömde...
skit, jävla balklänning!!!
INGET jag har sett när jag köpte den eller provade den. aja inget med det, vi kemtvättar den!
alldeles nyss va jag och pappa på kemtvätten och då berättar han där att den är behandlad med vatten och att de inte alls är säkert att det går bort i kemtvätten ens. vilket innebär att tjejen som haft den innan mig (den är som sagt begagnad) antagligen spillt typ vin på den och sen försökt få bort det med vatten. nu har vattnet arbetat sig in i tyget enda sen detta hände. och jag har ju ingen aning om när hon gick på balen, hon såg ju ut till att vara minst 23-24 år.
när jag hade mail-kontakt med henne innan jag köpte den sa hon att där va lite fläckar NERE på klänningen där den hade tagit emot marken när hon gick. men de bryr inte jag mig om eftersom den ändå kommer bli det när jag använder den. hon överhuvudtagen nämnde INGENTING om MEGAfläckarna mitt på magen/bröstet och jag känner mig grundlurad. jag tittade jag så noga när jag provade den och hittade ingenting. HUR KUNDE JAG MISSA DET?!?
går nu fläckarna INTE bort i kemtvätten står jag här med en klänning jag lagt 1700:- på men inte har ett dugg användning av. dessutom kommer jag ju inte få den såld iheller. vem vill köpa en klänning med fläckar på liksom? då måste jag ju köpta/hyra en NY klänning och det går på minst samma summa som jag redan spenderat ....
jag är så jävla ledsen! skit också ........ den va ju PERFEKT!!
öppna fönstret för katter?
skurt har kräkt rätt mycket idag och är inte alls så pigg som hon brukar. kan katter vara illamående?
iallafall så satt hon i fönsterkarmen nyss och klöktes jättemycket.. så jag öppnade fönstret. för av egna erfarenheter mår jag bättre av frisk luft.
är det likadant med katter? hon sitter just nu med huvudet utanför fönstret och gör inte ett ljud ifrån sig!
tycker så synd om henne!
mensvärk BIGTIME
SE UPP!!!
ska världen gå under?
tycker att det är riktigt skrämmande med alla stora extrema jordbävningar hit och dit och nu även stormar som tar folks liv. först haiti, sen nu chile samtidigt som stormen xynthia dödat över 50 personer i frankrike och orsakat extrema översvämningar i samband med att all snö töar. denna storm väntas dessutom dra in över sverige idag/inatt. den har turligt nog försvagats på vägen upp hit men ändå.
dessutom har vi ju haft en helvetes vinter med extremt mycket snö och kyla. vart är världen påväg? är den på väg att gå under eller är det bara en ren tillfällighet att allting råkar komma på en och samma gång?
jag är förvirrad. har funderat mycket idag! jag kanske överreagerar, men jag tycker det är värt att tänka över!
facebookgrupper
Förfrågan
hade varit jättesnällt om ni ville ställa upp och svara bara. har nämligen lite problem ...
FRUSTRERAD
nu skiter jag i den jäääävla kursen rent ut sagt. jag har lagt ner så mycket energi på att få de att funka men får ingen som helst respons. ingen som vill hjälpa
jag har aldrig varit den typen som skiter i skolan och gäääärna tar ett IG. tills idag!
matte B va verkligen en kurs jag bestämt mig för att klara av och jag har min själ kämpat så gott de går. bitit ihop trots motgångar och skit. men när man inte får hjälp någonstans finns de inte mycket att göra. har försökt att öppna boken hemma och plugga men de är fan rena grekiskan.
& min korkade mattelärare säger "jag kan inte hjälpa att ni inte hänger med och jag måste tillgodo se behoven hos dem elever som hänger med och är där vi ska vara i boken"
TACK SÅ JÄVLA MYCKET DÅ!!!!
jag har fått hjälp vid TVÅ tillfälle av min mattelärare under förra terminen. TVÅ TILLFÄLLE. de är fan inte klokt. vilket har resulterat i att jag ligger nästan 50 sidor back som jag har inte har någon som helst möjlighet att ta igen om inte någon ens försöker hjälpa mig.
det var längesen jag va såhär frustrerad och hade sånhär panik i hela kroppen. det är bara JAG som förlorar på att skita i kursen. lärarna förlorar inte ett enda dugg .....
fan fan fan.
Facebookgrupperna om Idol-Eriks flickvän
tycker att det är för jävla dåligt
finner inte ord för hur patetiskt det är. hade jag varit i eriks kläder hade jag mer än allt annat velat dela de ögonblicket och de uppträdandet tillsammans med den man älskar. vilken glädje!
tror att ni allesammans är så jäkla avundsjuka och ingenting annat
hade det varit er flickvän/pojkvän hade ni med all säkerhet inte heller lämnat scenen.
blir så arg. de är mobbning rent av de ni håller på med. de är så jävla typiskt sverige och svenskar. kan inte glädjas åt andras lycka och välvärd.
ARG
kan man dö av ett brustet hjärta?
Kan man dö av ett brustet hjärta? Kan man bli så ledsen att det kan vara livsfarligt?
Nya undersökningar tyder på att hjärtesorg faktiskt kan leda till fysiska hjärtproblem, som i värsta fall kan sluta med dödsfall. Hjärtspecialisten Ilan Wittstein vid Johns Hopkins University i USA har tillsammans med en grupp forskare visat att de överväldigande känslostormar som ofta följer på ett avbrutet kärleksförhållande kan resultera i en hjärtkollaps. Hos en del kvinnor, som led av bröstsmärtor, konstaterade Wittstein att mängden stresshormoner hade ökat explosionsartat. Hormonerna fungerar som ett gift för hjärtat och kan förlama hjärtmuskeln, så att offren går igenom något som påminner om en hjärtattack. Kvinnorna hade alla upplevt känslomässig nedbrytning, som bottnade i olycklig kärlek.
(snodd fakta av johannisen)
det är ändå rätt otroligt?
alla vet väl hur de känns att bli lämnad och hjärtekrossad? antingen av sin älskade. eller när en nära anhörig går bort. eller kanske är man olyckligt kär och frustrationen är på maxnivå? vi alla veta hur ont de gör i bröstet och hur tårarna rinner i floder och livet inte tycks ha någon mening? iallafall för tillfället. det är fruktansvärt. men vad gör man när det inte finns något att göra? man kan inte styra känslor eller ödet.och jag tror att allting händer av en anledning.
jag tror ni vet exakt vilken känsla jag pratar om.
