ang. "16 and pregnant" på MTV!

i kvällens avsnitt handlade det om en tjej som var adopterad och inte visste vem hennes biologiska mamma var som blev oplanerat gravid med sin pojkvän. när beskedet kom bröt de upp och tiden gick.............
under heeeeeeeeeela graviditeten tjatade hennes adoptivföräldrar om att hon/de skulle adoptera bort barnet. men tjejen va inte säker på att hon ville de och inte "pojkvännen" heller. de ville uppfostra sitt barn själv.. och de kunde funka med tanke på att han hade jobb och bodde i lägenhet (visserligen med en rumskamrat, men ändå)

men tjejens adoptivföräldrar stöttade inte dem en sekund i detta utan brutalt tjatade om att de var tvungna att adoptera bort barnet. för de va inte lämpliga föräldrar någon av dem! det var inte många familjesamtal som var i "normal" ton utan de bråkades vaaaaaaaaaarje dag om barnet skulle adopteras bort, eller inte.

efter att bollat de fram och tillbaka ang adoption lyckades föräldrarna ÖVERTALA sin dotter att adoptera bort sin kommande son. hon var ledsen, upprörd och helt förtvivlad. hon ville ju inget hellre än att behålla sitt barn....... och de kunde gå. men inte utan stöd och hjälp från sina föräldrar. pojkvännens föräldrar var väldigt stöttande och ville inte att de skulle adoptera bort pojken.
men tjejens föräldrar satte fnurror i huvudet på henne så hon valde adpotivföräldrar och bestämde sig för att adoptera bort pojken. oavsett pojkvännen ville eller ej....... PLÖTSLIGT blev hennes föräldrar väääääääääääldigt stöttande och nöjda. de fick ju sin vilja igenom.

en av anledningarna till att tjejen ville behålla var för att hon själv blivit bortadopterad som nyfödd och inte hade en aning om vem hennes biologiska mamma var. hon hade inga blodsband till någon.... mer än sin ofödde son. och jag led med henne. otroligt! hon ville ju egentligen inte adoptera bort honom....

när förlossningen var igång och pojken kom till världen va pojkvännen där. med samma åsikt som innan. han ville behålla sin son helst av allt och han visste att de skulle gå... om de bara fick chansen.
men tjejen va fullständigt hjärntvättad av sina föräldrar.

jag är INTE emot adoption. verkligen inte! känner man att man inte kan ta hand om de barn man sätter till världen tycker jag absolut att de är en möjlighet för ofrivilligt barnlösa att faktiskt få sitt kärleksbarn. och föräldrarna som adopterade hennes pojke va huuuur goa och fina som helst. inget fel på dem alls!

det jag blev upprörd över va att tjejen i fråga inte själv fick ta beslutet utan påverkades så fruktansvärt mycket av sina föräldrar. enligt min åsikt väldigt negativt påverkad! hon grät igenom de sista veckorna av graviditeten för att HON INTE VILLE adoptera bort sin son....
men det blev så i slutändan!

när pojkvännen ska säga hejdå till sin son på sjukhuset innan han adopteras bort blir han upprörd och ledsen och vill verkligen inte, vilket jag uppriktigt förstår. han va ju inte med på det! även om han visste att pojken kanske skulle få de bättre ekonomiskt. men kärleken hade han.. i ofantligt överflöd till sin son!
och han hade de ändå OK ekonomiskt själv så att de alla 3 kunde bo i lägenheten.

då blir hennes jävla föräldrar (rent ut sagt) arga på honom för att han blir ledsen och upprörd över att behöva lämna bort sin son, kallar honom oansvarsfull och omogen. och säger en del riktigt elaka saker till honom vilket resulterar i att han ger sin son en puss på pannan, säger hejdå och stormar ut från sjukhuset fötvivlad. OCH JAG FÖRSTÅR HONOM!!!! varken han eller någon i hans familj ville adoptera bort pojken. hans föräldrar va jättestöttande och ville hjälpa till........... men de sket både mamman i och hennes föräldrar.
vad fick tjejen att ändra sig i typ sista veckan? och sen tillochmed adoptera bort pojken mot pojkvännens vilja?

ett sånt stort beslut måste man vara 2 om. men detta beslut tog hennes föräldrar ÅT dem. de tänkte inte alls vara stöttande om de valde att behålla pojken!

pappan va inte ens med på adoptionscermonin som ägde rum samma dag som han sa hejdå.

jag grät. nej... jag stortjöt.
tyckte de va så hemskt.
det måste vara ett gemensamt beslut.

i slutändan ansåg de att ändå att det var de som va bäst för pojken. men hela grejen som hände där på sjukhuset gjorde mig så arg och upprörd! de är klart de är jobbigt att vara 16 bast och få veta att man väntar barn. går fortfarande i skolan, inget jobb osv osv. och att det visst de kanske var bäst att adoptera bort barnet... och att det finns ett så bra alternativ som adoption.
men grejen med hur allting gick till gjorde mig så frustrerad och ledsen.

såg ni programmet?? vad tyckte ni? hur upplevde ni det?