Det är inte långt kvar och tiden rusar. Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln.

Vi har en del kvar att fixa och en del planer på schemat innan lillebrors ankomst så jag känner mig plötsligt stressad. Tyvärr är stress det sista min kropp behöver så jag borde kanske skriva en lista på det viktiga och önska mig det på babyshowern som kommer hållas i juni. Sen får liksom resten gå av sig självt när det finns tid och ork.

För övrigt var jag hos barnmorskan i torsdags. Glukos och kontroll.

Det mesta såg fint ut och lillebror mår bra. Han hade dock bestämt sig för att lägga sig med rumpan neråt? Det ska ju vara huvudet kära du ;-)

Vi hoppas han tar sitt förnuft till fånga och lägger sig rätt för denna mamman vill minsann inte ha planerat snitt. Enligt barnmorskan har han dock gott om tid på sig.

Hjärtljud och sf-mått var jättefina.

145 och 28.

Ingen diabetes.

Vi fick även remiss till tillväxtultraljud för en extra koll på hans hjärta. Känns skönt att kolla så mycket man kan innan han tittar ut.

Såhär ser lillebror och jag ut i v30