Den här natten är dock extra jobbig eftersom jag har sådan extrem värk i rygg och mage.

Detta började kring lunch igår och har hållt i. Blev ett besök på förlossningen då de trodde det var prematura värkar. Väl inne konstaterade de att sammandragningarna ännu inte påverkat tappen och därmed inget "farligt". Har fått citodon utskrivet mot smärtan men det hjälper bara en stund.

Blir det värre ska jag åka tillbaka.

Behöver jag nämna att jag är less på att vara gravid? Jag vill och försöker helhjärtat njuta av det för jag minns så väl att jag saknade det när Mion väl kommit ut och blivit någon månad.

Det är ju en alldeles speciell upplevelse att få bära sitt barn i magen.

Men när man mår som ett överkört skithus 95% av tiden är det inte speciellt häftigt.

Man försöker liksom bara överleva (ja, jag känner mig döende emellanåt).

Nu vill jag vara fullgången och att det ska vara dags för förlossning.

Kan man gå i ide?

Men det är bannemig tur jag har finaste killarna med mig. Rasmus som ställer upp och finns där i ur och skur. Och Mion som är så snäll och försiktig mot magen och myser med bebben. 

Nu ligger jag och lyssnar på massa mysiga andetag och hoppas på att jag kan slumra lite innan dagen startar.

Mion får vara hemma imorgon (idag?) då jag inte har någon ork att ta mig ner till stan till dagis med honom.

Vi hörs kanske under dagen :-)

Godnatt!