De sista veckorna går sååå långsamt. Inte bara tiden utan ALLT jag gör går i slowmotion och tar extra lång tid.
Allt är tungt och allt är jobbigt. Inte undra på att tiden går sakta när varje liten rörelse man gör påminner mig om att jag är gravid. Smärtan och smidigheten kombinerad skämtar vi inte om.
Jag hade glömt hur det var och blir smärre avskräckt faktiskt.
Idag tog vi oss till barnmorskan. Det är galet att det blir ett helt träningspass, puuuh*
Allt är bra med lillebror och alla prover ser fina ut.
Klådan? Ja, ni kan säkert gissa!
Ska till spec mvc på måndag, äntligen. Sen tar vi det därifrån. Snart är detta över och jag kan bli människa igen. Jag kan bli jag.. Och vi en familj ❤️
Imorgon blir vi hämtade av mormor som tar med oss hem till moster Sandras nya lägenhet. Skönt för Mion att se något annat än våra 4 väggar i lägenheten. Stackarn! Jag tror han saknar och vill ha tillbaka sin mamma också.
Det låter verkligen som att jag bara klagar men jag försöker helhjärtat att njuta. Verkligen. Detta är ju det coolaste i världen!!! Jag har ingen aning om vem som ligger där inne.. Men snart förändras allt det, på ett ögonblick! Wow!
Nu ska jag njuta av lugnet innan resten av familjen kommer hem. En kopp hallonbladste på det.
