Jag har bara varit ledsen och kluven. Helst av allt vill jag bara skrika rakt ut vad som hänt och berätta för hela världen hur allting ligger till. 

Men av respekt för alla inblandade (en del borde bli utlämnande så in helvete bara för att de beter sig som idioter) så har jag ännu låtit bli.

Jag är frustrerad för jag vet att det cirkulerar diverse falska ihopskramlade versioner som är så långt ifrån sanningen man kan komma.

Det målas upp en otroligt orättvis bild.

Jag borde inte lägga energi på det men när det handlar om ens barn blir jag minst sagt ledsen och förbannad.

Nu har vi iallafall gått in i vecka 19 i graviditeten och det känns inte bättre ett dugg ännu. Ibland vill man bara lägga sig ner och dö lite för att man inte orkar mer.

Nu längtar vi bara tills bebisen är här så vi kan hitta lite ork och energi :-) jag är hellre uppe nån gång på natten än att må såhär.

Och snusa bebis kan ju ge vem som helst en gnutta energi.

Hoppas ni mår bra!