jag måste få skryta. höja min fina familj till skyarna.
mion. min mion.
denna lilla fantastiska människa som bara växer och växer. inte bara storleksmässigt utan till en liten person. en som har såå mycket att berätta och säga. pekar här och där, grejar och fixar med saker och ting. titta, där, mamma, pappa och alla ord som vi inte förstår än. en liten person med så mycket vilja och envishet... och så dåligt tålamod.
kärleken han ger mig/oss är oändlig. jag kan inte beskriva den, och den bara växer i takt med att vi lär känna mion som den lilla person han är. se hans lycka när han klarar av saker och ting, se hans kärlek till sin omgivning, och glädjen i hans ögon när vi förstår honom och han gör sig förstådd till andra och när han får gör saker han älskar.
att få se honom växa, frodas och utvecklas varje dag är det bästa tänkbara. han är fantastisk på så många vis. glädjetårar rinner ner för mig kind allt som oftast för att jag är så stolt över honom. aldrig att jag skulle byta ut det mot något annat. han är det finaste jag har jag älskar honom mer än allt ♥
lyckan när rasmus tar mion innan läggdags och de tillsammans släcker alla lampor, rullar ner persienner och rullgardiner. den är obeskrivlig.
eller när mion stänger dörren till sitt rum när de 2 sitter där inne och leker. jag bara njuter av alla högljudda skratt som kommer där inifrån. eller kuddkrigen i och brottningsmatcherna i vår säng, eller när lägenheten blir en sprinterbana där det leks pjätt och springtävling timmar in och timmar ut.
det finns så mycket jag skulle vilja säga. en sak är säker... lyckan, den är total. jag mår så himla bra och är toklycklig. jag har den finaste familjen i världen ♥
