Bakslag.
Bakslag.
Bakslag.

Hela tiden!
Det har varit en otroligt jobbig helg. Mycket känslor. Mycket funderingar. Mycket tankar. Många tårar.

Livet har alltid upp och nedgångar. Men när man inte ser att de går uppåt någonstans utan bara fortsätter neråt rasar allt till sist.
Och de hände i lördags.

Jag kände mig så jävla svag och misslyckad. Känslan av att inte klara av någonting själv. Hela tiden slås benen undan för oss.

Tackar mina fina föräldrar + respektive för allt stöd. All ork.
Ni orkar när min ork är slut. Vad hade jag gjort utan er?

Jag är evigt tacksam för att jag har så underbara människor (de flesta iallafall) runt omkring mig. Som står upp för mig och som jag kan luta mig emot när de bara känns sådär hopplöst som de gör ibland.

Nu är jag hemma. Försöker ladda batterierna på nytt.
Mion är min livsgnista. Mitt hopp!
En dag blir de bättre för oss. Jag vet det.