va som sagt på föreläsning idag... det var mikael andersson som pratade och berättade sin historia för oss.
jag blev otroligt tagen och berörd. han fick mig att både skratta och gråta!

vilken otrolig människa. från och med nu ska jag aldrig säga att någonting är omöjligt.




"När Mikael föddes utan armar och ben på regionsjukhuset i Örebro för drygt fyrtio år sedan sa läkarna till hans mamma och pappa: ”Ni kan nog glömma den här pojken. Han kommer inte ens att kunna sitta själv”.

Detta uppriktigt menade råd som föräldrarna fick var det man då tog för givet var det enda rätta: missbildade barn hade det mycket bättre på institution. Men Mikaels föräldrar kände det annorlunda och kämpade för att få hem sitt barn, vilket slutligen också lyckades."