jag vet inte riktigt var jag ska börja.

att 2011 skulle bli händelserikt va självklart med tanke på den stora magen som växte i årskiftet. en otroligt stor omställning att bli förälder. men också de absolut bästa som hänt mig, någonsin. man vet att saker och ting ska bli annorlunda. men de ursäktar inte och ger INGEN rätten att bete sig hur som helst. bara för att de finns ett barn med i bilden.

det förde med sig både bra och mindre bra saker att bli förälder. men när vi nu går in i 2012 står jag med ryggen rak och är STOLT över mig själv. jag är glad att de hände nu, och inte om 10 år. mion kommer alltid vara min guldklimp ♥ de enda jag kommer kämpa för till 200%. allt annat är så betydelselöst i jämförelse.

jag har både vunnit och förlorat vänner på vägen. men jag står ändå här och anser att de äkta vännerna är de som stannar och finns kvar. och de prov vi nu ställs inför kommer utan tvekan bevisa både ett och annat!
vänner kommer och går ALLTID. de är inget nytt. livet förändras, och vi med det. inte alltid lätt att acceptera men vi är så olika och väljer olika vägar i livet, resten av livet. de viktiga är att man i första hand tänker på sig och sitt eget välmående före alla andras. med de säger jag inte att de är okej att vara egoistisk. men man kan inte anpassa sitt liv efter hur andra lever, eller hur andra vill att man ska leva.

vad har mer hänt 2011?
allt som kretsar kring mion har ju varit nytt och varit en stor omställning. känns olustigt att skriva upp allt det. men jag har iallafall gått tillbaka till jobbet litegrann vilket känns riktigt bra. jag behöver den tiden att bara vara jag. vilket får mig att uppskatta min lilla plutt också, och sakna honom!

mina föräldrars skilsmässa har också fört med sig stora förändringar. allt vi gjort dehär året har ju varit för första gången på nytt. påsk, semester, födelsedagar, jul, nyår, midsommar osv osv osv
men nu står vi här, ett år senare och ser tillbaka på det som nödvändigt, för allas skull. de va svårt att acceptera när man va mitt i det. men jag är ändå glad för jag har båda mina föräldrar, precis som då, vilket är huvudsaken ♥

så att berätta precis vad som hänt var och när känns inte lönt. då hade vi fått ta varje dag av 2011.

samtidigt som de varit ett jobbigt år tillsammans med total kärlek till mion är jag så mycket mer erfaren nu, än för exakt år sen. och jag är glad att jag är där jag är idag, och allt vad de innebär.

god fortsättning ♥