ops, glömde
2009-05-04 | 11:51:04 |
Min vardag |
0 Kommentarer
hur bra minne har jag egentligen?
imorse skrev jag att jag hade mer att berätta. självklart har jag glömt vad de va jag ville ha sagt .. smart!
det har iallafall varit en hyfsat lugn och skön helg
igårkväll hände något. jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. men när vi krupit ner i sängen och släckt lampan för att sova slog de slint i skallen på mig. jag började gråta och grät oavbrutet hur länge som helst. tyckte att allt va åt skogen och såg inget positivt i något. gick ute och satte mig i soffan för att samla mig, drack ett glas vatten. ingenting hjälpte. vad hände? varför?
M gjorde sitt bästa för att trösta och jag försökte helhjärtat att skärpa till mig. men fan, ett tag där kändes de som att jag va tillbaka på noll. jag hoppas verkligen att jag inte hamnar i skiten igen, men jag känner hur suget tar tag i mig. jag är fan rädd! hade de inte varit för att M va där och då vettitusan alltså. det var exakt sådär de startade från början. ångestattacker som bara flög på mig från ingenstans och plockade med sig all ork jag hade kvar.
fruktansvärt skrämmande!
idag känns de bättre .. mycket bättre. men jag funderar ändå fortfarande, varför? de är ju inte så att jag saknat demdär bölattackerna direkt. de har varit skönt utan dem ...
jag drar en suck av lättnad när jag vet att m står vid min sida. jag är glad att han kom in i mitt liv
nu ska jag börja på mitt projektarbete :)
later dudes!
imorse skrev jag att jag hade mer att berätta. självklart har jag glömt vad de va jag ville ha sagt .. smart!
det har iallafall varit en hyfsat lugn och skön helg
igårkväll hände något. jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. men när vi krupit ner i sängen och släckt lampan för att sova slog de slint i skallen på mig. jag började gråta och grät oavbrutet hur länge som helst. tyckte att allt va åt skogen och såg inget positivt i något. gick ute och satte mig i soffan för att samla mig, drack ett glas vatten. ingenting hjälpte. vad hände? varför?
M gjorde sitt bästa för att trösta och jag försökte helhjärtat att skärpa till mig. men fan, ett tag där kändes de som att jag va tillbaka på noll. jag hoppas verkligen att jag inte hamnar i skiten igen, men jag känner hur suget tar tag i mig. jag är fan rädd! hade de inte varit för att M va där och då vettitusan alltså. det var exakt sådär de startade från början. ångestattacker som bara flög på mig från ingenstans och plockade med sig all ork jag hade kvar.
fruktansvärt skrämmande!
idag känns de bättre .. mycket bättre. men jag funderar ändå fortfarande, varför? de är ju inte så att jag saknat demdär bölattackerna direkt. de har varit skönt utan dem ...
jag drar en suck av lättnad när jag vet att m står vid min sida. jag är glad att han kom in i mitt liv
nu ska jag börja på mitt projektarbete :)
later dudes!
Kommentarer