vem sa att livet va en dans på rosor?
i många avseende ÄLSKAR jag mitt liv och skulle aldrig byta ut de mot något annat. (jag menar shit, vem skulle inte vilja ha världens absolut finaste och bästa son + sambo??)

men ibland, kvällar som denna, blir jag bara så jävla ledsen.
ibland undrar man vad man gjorde för att förtjäna vissa saker? när jag oftast försöker vara alla till lags. ställa upp, fixa och dona för att alla ska vara nöjda och glada. ser till andras behov före mina egna. oftast!! när jag dock inte gör det. ja då blir de sura miner!!
behandla andra som du själv vill bli behandlad. gammalt, men jävligt klokt uttryck. ta mig fan inte för givet, eller utnyttja mig för att jag "för snäll".
jag vill bara mina vänners bästa. min familjs bästa. alltid. men vafan får man för de? ett slag i magen.

har jag verkligen gjort något som hemskt som gör att man inte ens förtjänar delar av sin egen familj?
att de alltid ska vara bråk och konflikter?

mitt huvud är slutkört. nu tar jag sambon i handen, går in och myser ner oss på vars en sida av världens finaste son. DET är livet ♥

godnatt på er ♥



kanonkulan som gav mig som gör livet värt att leva ♥ mion min mion