fick idag konstaterat att mion har astma.
blev remitterade från bvc till barnläkarna i eslöv (specialisthuset)

jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. men de började ju sent i somras, typ augusti med förkylning och en hemsk hosta. förkylningen la av men hostan höll i. sen slutade han hosta, i 2 dagar. sen va de dags för förkylning igen.
saken va den att bvc sa att om han va förkyld kunde hostan hålla på som den gjorde. att han knappt hann bli frisk förrän de va dags för nästa förkylning. kaka på kaka liksom. och att de va fullt normalt, iallafall såhär års.

men om hostan höll i sig, och om han inte blev förkyld på nytt skulle vi ta kontakt med specislisterna. men den blev den drastiskt värre och vi åkte till akuten en sen fredagkväll. där blev vi i princip idiotförklarade och "det fanns ingenting att göra".

i måndags va de dag för rutinläkarkontroll för 6 månader (dock 1 månad försent). där berättade läkaren att han va trång i luftrören och hade pipljud. samt att han andades snabbt och häftigt.

så fick åkt till Eslöv och träffa barnläkaren. gissa vilken läkare vi får?!
samma läkare som va så otrevlig inne på akuten. vad är oddsen liksom?
aja. han va iallafall trevlig och tillmötesgående. han lyssade på lillfisen och konstaterade snabbt att de va astma. fy. inte alls vad vi hoppats på egentligen. men äntligen fick vi veta vad som va felet iallafall.

fick gå in och träffa sköterskan som visade oss hur man använder inhalatorn för små barn och vilka mediciner som skulle tas när osv. en hel vetenskap om ni frågar oss.
men nu har vi ett par år framför oss med denna behandling. först och främst 2ggr om dagen i 3 veckor (kortison), morgon och kväll (och sen en behovs-medicin (luftrörsvidgande) som ska ges för natten tillsammans med kortisonet). och sedan varje gång han visar några som helst symtom på förkylning och under förkylning. astman är framförallt ihopkopplad med förkylning.

mions astma är jobbigast för honom på natten när han ligger ner eller sitter upp och trycker ihop bröstkorgen vilket han gör mycket när han har leksaker framför sig på golvet, men även när han sitter i bilstolen. han hostar och flåsar som mest då. därför kommer vi ha dubbel dos för detta inför kvällen. usch.

masken vi har på honom när han inhalerar gillar han inte alls. han får panik och skriker, och de känns som att jag gör honom illa.
det är för hans bästa! de vet jag. och läkarna säger att om han skriker drar han bättre ner medicinen i lungorna. vilket ger bättre effekt. men usch vad jag hatar att behöva göra så "mot" honom (när de egentligen är FÖR honom).

en hel del andra saker faller också på plats i samband med diagnosen.
mions jobbiga vakna nätter. de har helt enkelt handlat om att han haft de jobbigt att andas. vem hade inte vaknat i panik då liksom? dessutom har han hostat och hostar vilket gjort att luftrören svullnat och gjort de ännu trängre för honom att andas. stackarn!

vi hoppas från och med nu att vi får sova iallafall hyfsat på nätterna framöver och att mion mår bättre, blir piggare och framförallt slutar hosta!



denhär inhalatorn har vi. medicinen "kopplar vi på" i den blåa änden.