Tack! ♥
2011-03-17 | 21:52:47 |
Min vardag |
0 Kommentarer
ni är så fina allesammans som kommenterar och peppar mig ♥
de förväntas så mycket hela tiden.
det har varit och är lagom snurrigt i vår familj, och de tar otroligt på krafterna att försöka finnas för alla hela tiden, samtidigt som man själv inte mår bra. försöka att inte bråka när man blir frustrerad och besviken på varandra för att saker & ting inte blir som de va tänkt eller sagt. samtidigt som man försöker ha en fungerande vardag sidan om.
JAG VET att de kommer bli bättre snart. och JAG VET att man får må dåligt och vara ledsen.
de är så svårt att förklara och känslan av att "ingen förstår" är konstant. jag är inte typen som ringer och gråter till mina vänner och klagar över hur de är eller hur jag mår. för de dagarna som är värst spenderar jag själv eller med min syster.
jag förväntar mig inte att folk ska veta om jag inte säger något. men när folk vet ska de lik förbannat tryckas på andra knappar och klagas på andra saker. av de människor jag kallar vänner.
jag vet att de säkert inte menas som något elakt. jag är nog bara så jäkla känslig och tolkar allting negativt. jag säger kanske fel saker vid fel tillfälle till fel personer, men de är inte min mening, jag lovar.
och vem vet, de ligger kanske en gnutta avundsjuka bakom. avundsjuka över att känns som att alla andra mår toppen och har de bra, utom vi.
så är såklart inte fallet men ni vet precis som jag hur lätt de är att vara negativ och tråkig när man mår dåligt. och minsta negativt ord eller motgång gör att man rasar på nytt.
och alla mår vi ju dåligt av olika saker och tar olika hårt på olika kriser i livet. vi kommer aldrig komma ifrån dem!
saken är ju den att jag vill inte vara ego utan försöker så gott de går att vara alla till lags, familj som vänner. men de blir lätt fel har jag märkt och de va ju inte de som va tanken.
usch, jag bara babblar hela tiden. och jag pratar kanske i gåtor. men ibland är de skönt att lätta lite på hjärtat.
och jag uppskattar era ord. även om de är svårt att ta till sig så betyder inte de att jag inte är tacksam, för de är jag.
de förväntas så mycket hela tiden.
det har varit och är lagom snurrigt i vår familj, och de tar otroligt på krafterna att försöka finnas för alla hela tiden, samtidigt som man själv inte mår bra. försöka att inte bråka när man blir frustrerad och besviken på varandra för att saker & ting inte blir som de va tänkt eller sagt. samtidigt som man försöker ha en fungerande vardag sidan om.
JAG VET att de kommer bli bättre snart. och JAG VET att man får må dåligt och vara ledsen.
de är så svårt att förklara och känslan av att "ingen förstår" är konstant. jag är inte typen som ringer och gråter till mina vänner och klagar över hur de är eller hur jag mår. för de dagarna som är värst spenderar jag själv eller med min syster.
jag förväntar mig inte att folk ska veta om jag inte säger något. men när folk vet ska de lik förbannat tryckas på andra knappar och klagas på andra saker. av de människor jag kallar vänner.
jag vet att de säkert inte menas som något elakt. jag är nog bara så jäkla känslig och tolkar allting negativt. jag säger kanske fel saker vid fel tillfälle till fel personer, men de är inte min mening, jag lovar.
och vem vet, de ligger kanske en gnutta avundsjuka bakom. avundsjuka över att känns som att alla andra mår toppen och har de bra, utom vi.
så är såklart inte fallet men ni vet precis som jag hur lätt de är att vara negativ och tråkig när man mår dåligt. och minsta negativt ord eller motgång gör att man rasar på nytt.
och alla mår vi ju dåligt av olika saker och tar olika hårt på olika kriser i livet. vi kommer aldrig komma ifrån dem!
saken är ju den att jag vill inte vara ego utan försöker så gott de går att vara alla till lags, familj som vänner. men de blir lätt fel har jag märkt och de va ju inte de som va tanken.
usch, jag bara babblar hela tiden. och jag pratar kanske i gåtor. men ibland är de skönt att lätta lite på hjärtat.
och jag uppskattar era ord. även om de är svårt att ta till sig så betyder inte de att jag inte är tacksam, för de är jag.
Kommentarer