Dehär med vikt
inte för att de är fel att ha några kg för mycket. men jag hatar min kropp. hatar vad graviditeten gjorde med den. för att jag är fåfäng. de har jag alltid varit. sjukt brydd om mitt utseende.
även om det utan tvekan va värt de, tusen gånger om. men man tänker sig fan inte för..... föder barn, planerar att börja träna regelbundet, sola solarium, äta rätt osv osv.
allt dedär sa jag att jag skulle göra...... in my face.
var finns den tiden?!
prioritering kanske. men jag vill va med mion. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. mycket hellre än att vara någon annanstans, själv. egentid finns inte för mig. vill inte. tiden med mion är dyrbarast!
dubbelmoral?
ja en aning. jag blir knasig. viljan finns att göra något åt de. men sparken i röven då? disiplinen att verkligen ta tag i de?
de va så jävla lätt att sitta där, gravid, tjock och stor som ett hus när man inte KUNDE röra sig, och säga "åh va jag längtar tills jag inte är tjock mer, ska börja träna, äta rätt, sola (bli av med bristningar)" etc.
BIG NONO.
här sitter jag.
fortfarande småfet. tillochmed lite mer.....
äter lika onyttigt. glass, godis, chips. har visserligen blivit duktig. äter sallad ofta. men vafan för de när jag ändå överkonsumerar socker i alla former?!
de är som att gå till mcdonalds, beställa +meny och ta lightcola att dricka. typ.
fan. jag vill gå ner mina kilo. kanske inte alla. men 7 kanske. helst 10. men de kan jag ju glömma! drömma går ju.
även fast jag är mamma. jämt sa att jag ville bli en "snygg" mamma. sminka mig alltid. alltid vara fräsch. vilken lögnhals.
fan. palla sånt?! myser hellre längre i sängen med mion på morgnen. vad hände med allt dedär jag satt och va bergsäker på?!
de känns LÅNGT bort. men skärpning S O F I E. måste ta tag i de. NU NU NU!
sen handlar de ju om pengar. dum i huvudet som man är, köper jag ju hellre asmycket kläder/saker till lilleman, som han ändå snart växer ur, än att sparar till ex ett gymkort.
nä sorry kära ni.
nu ska jag sova ♥
VILL INTE HA NÅGON SOM HELST BEKRÄFTELSE PÅ ATT "JAG DUGER SOM JAG ÄR". de vet jag om. jag trivs bara inte med den jag är nu. jag fick något fint, världens bästa. och jag är gärna tjock för hans skull. men jag vill ha tillbaka min självkänsla, mitt självförtroende.
som denhär. tyckte att jag gått ner så pass mycket att jag ändå såg OK ut.
tji fick ju jag. med råge.
vem vill sparka mig i ändan? först till kvarn!!
Hej Sofie, jag är precis som du men tar aldrig tag i det, men nu imorgon så ska vi börja med något som heter LCHF. Där tar man bort precis alla kalorier och jag känner många som testat detta och en av dom tjejerna gick ner 15kg på 3veckor. Kanske någonting för dig :) å är inte träningen ett måste utan istället för att du bränner kalorier så bränner du fett för det dagliga sysslorna du gör om dagarna. Fin blogg och följer den via bloglovin! :) Ha en bra vecka!!
Men Sofie, du vet väll om att kameran lägger till ca 5 kilo. Det har jag verkligen fått bekräftat...kan ta en bild på en kompis sen jämföra i verkligheten med bilden på exakt samma ställe jag hade kameralinsen...och då är man större på bilden än i verkligheten. Du kommer ju gå ner alla de kilona sen när du slutat amma (om du inte redan gjort det). Kolla Martina...hon gick upp jättemycket i vikt, sen när hon sluta amma...herregud vart tog allt vägen liksom haha ;D
Alltså, den där bilden är orättvis! Du ser absolut inte ut sådär, det kan jag lova! Det är fint med lite extra kilon, men så många som det ser ut som du har där, det har du inte! :)
Gumman, Mion är bara 3 månader, det är 3MÅNADER SEN du födde barn. Dina extra kilo kommer att försvinna! Med första barnet prioriterar man inte alls att träna o alltdetdär, ens barn är ens allt och man vill vara med dem 24-7 speciellt när dem är så små. Jag minns själv hur det va, tänk hur snabbt du kom i dina jeans, det tog mig ca 2månader efter Lucas kom som jag fick på mig mina jeans igen ;) Det tar tid...men kilona försvinner med tiden! Saknar dig Sofie!
jag är inte mycket för sparkar men du kan få en puss?
Så roligt att läsa för det är som om du skriver om mig och antagligen alla andra mammor också :-) jag behöll mina jeans i stl 28 i 5 år ! efter jag fått Olivia. Trodde jag skulle kunna komma i dom igen! Eller hur!! Trodde nog att jag skulle kunna träna 7 pass i veckan också med en liten bebbe.
Denna gången bryr jag mig inte, och det är fjärde. Inte mer än att jag SKA börja gymma, både för min och barnens skull. Tror jag blir en gladare och framförallt en piggare mamma om jag får komma iväg och träna ett par dagar i veckan, hoppas de i alla fall för just nu är jag en zombie :-)
känner lite detsamma.. inte för att jag har fött barn eller något liknande. Men sedan jag slutade på handboll hade det gått lite utför.. tror bara det är jag (möjligtvis min pojkvän) som märker det. men får ändå spel på det. Helst nu på sommaren. Alla dagar i veckan är lördagar ju.. När de vanliga rutinerna kommer igång igen ska jag försöka komma igång med lite gym osv.. försöka iaf! för det kvittar hur mycket man väger, är man inte nöjd med sig själv.. så är det inte kul!
Fina Sofie! Jag har varit där du är, förra sommaren! Fick jag syn på en bild av mig själv och tänkte HERREGUD VARFÖR HAR INGEN SAGT TILL MIG? Då hade jag gått ner allting från Samuel och var inställd på att jag skulle gå upp från 47 till 50 kg i Mars, i Juli hade jag gått upp från 47 till 60 kg. Det tog 11 månader och sedan var jag nere på 50,5 kg. Jag bantade inte och tränade inte så för att lyckas, jag tycker man ska låta kroppen sköta det efter en graviditet som slitit på den. Jag började äta havregrynsgröt på morgonen och minskade mina portioner vid varje måltid, MASSOR av grönsaker (för ingen har väl blivit tjock på sallad?) frukt och minskade på allt sött. Slutade absolut inte äta saker jag tycker om men minskade på det. Att ut och gå lite måste ju varje människa men inte mer än så gjorde jag :)
Du kan Sofie <3 jag sparkar gärna om du behöver det ;)
Jag förstår precis hur du menar. Det var som att läsa mina egna ord kort efter Caspers födsel. Jag såg inte alla extra kilon i spegeln, men liksom du chockades jag av bilder jag fick se där jag lyckats fastna. Till slut mådde jag så dåligt att jag inte visste vad jag skulle göra, tiden fanns inte till träning och att lägga om kosten var mest bara jobbigt tyckte jag. Så när jag läste mig till Cambridge (pga att en vän berättade för mig att hon gick på det etc), så ropade mitt desperata inre "PROVA!". Sagt och gjort kontaktade jag min konsulent och med hjälp av cb gick jag ner 16 kilo. Jag är fortfarande inte 100% nöjd, men jag lever här och nu - unnar mig, njuter av vardagsmotuin, springer när jag har lust & tid samt tänker på vad jag äter. Visst, man kan ju inte gnälla om man inte gör något åt det - men man vill ju gärba vara bekväm också. Så funkar i alla fall jag. Huvudsaken är att DU mår bra Sofie. Du ska trivas. Men jag måste ändå få dra till med den hederliga kommentaren "du duger som du gör" för så är det. Om ingen annan var du, vem skulle då vara det? Kram <3
