Vi har varit tillsammans i snart 2 år (i mars). Hade en ganska risig start på förhållandet de första halvåret/året. Men nu är vårt förhållande på topp och jag skulle inte vilja att mitt liv såg ut på något annat vis.

Nej graviditeten va inte planerad. Vi var slarviga med att skydda oss under en period i somras då det var tänkt att jag skulle byta preventivmedel. Läs om vårt ögonblick när vi fick + på graviditetstestet HÄR.

För er som också bor i denna håla räcker de att jag säger att jag bor uppe vid Georgshillskolan. Här finns endast ett bostadsområde.

För er som inte vet hur Hörby ser ut så bor vi ganska centralt men ändå i utkanten. De är gångavstånd till byn osv. Även väldigt nära till dagis och skola (ca 150 meter)

Vårt hur är ett 1planshus på 92 kvm. 2 sovrum, vardagsrum/matrum, kök, toalett & badum (toalett och badrum är separat), tvättstuga & förråd.

Vi har även möjlighet att inreda vårt förråd till ett rum då de ligger "i huset" som vilket rum som helst.

Det är en rätt så rolig historia dedär faktiskt. Det började med att jag gjorde en av mina praktiker i skolan på Marcus mammas jobb. UTAN att veta att de va Marcus mamma, jag visste då inte ens att Marcus fanns (trots att han och jag spelat handboll i samma klubb under par år tillsammans).

Jag och Marcus mamma (Git) kom väldigt bra överens på jobb och pratade en hel del, och hon pratade mycket om sina 3 söner. Hon visade tillochmed bilder på dem, men jag visste inte alls vem någon av dem var.

Praktiken fortskred och avslutades utan att jag hade en aning om vem hennes söner var.

Sen av en ren slump skulle vi ha lite förfest hemma hos mina föräldrar vid ett tillfälle och min tvillingsyster bjöd dit sin pojkvän och hans kompis. Kompisen i fråga va då Marcus (men att det var DEN Marcus visste jag ju inte då). Vi klickade direkt och hade jävligt roligt tillsammans. Efter just denhär kvällen började vi festa en hel del tillsammans, samt även umgås på vardagarna och vi hade alltid otroligt skoj tillsammans.

Det kröp med tiden fram att det var Gits son och vi fick oss många goda skratt åt att jag aldrig fick veta vem hennes son var under min praktik, och att vi ändå slutade som ett par.

Det där har jag inte reflekterat över. Jag känner mig inte "ung". Vi hade ju ändå bra förutsättningar för att kunna bli föräldrar med jobb, utbildning, hus osv. De hade nog varit annorlunda om jag eller Marcus fortfarande gått i skolan eller liknande. Eller om vi som många småtjejer/killar nere i byn (14-15 år) som blir gravida i hopp om att reparera sina förhållande och massproducerar ungar utan att tänka sig för. Om man tänker efter så kommer jag faktiskt vara 21 när vårt barn föds, och Marcus är 23. Det är faktiskt inte så "ungt" i dagens samhälle. Det finns många i min ålder som är föräldrar och/eller gravida. Så jag är liksom inte alls ensam om att vara "20 år & gravid" här i Hörby (eller någon annanstans för den delen) vilket gör att jag inte känner mig utanför på något sätt "bara för att jag är 20".

Marcus båda systrar är också gravida och de är i 30års åldern, men jag känner mig faktiskt precis lika mycket gravid, redo och mamma som de gör (även om de båda har barn sedan tidigare).

Det kan vara något av de absolut bästa som finns. En sådan otroligt mäktig och underbar känsla. De är inte mysigt alla gånger då de inte alltid är puffar eller små söta sparkar utan ordentliga NINJAkickar rakt på urinblåsan. Men jag blir lika fascinerad varje gång jag känner fosterrörelser/sparkar.  De är verkligen en liten krabat om växer i min mage, som jag och Marcus tillsammans skapat. De är svårt att föreställa sig, de måste upplevas och de som har varit gravida vet precis vilken känsla jag pratar om.

JAG ÄLSKAR DET!

Jag jobbar på kontor för en webbutik.

Haha, vilken gullig fråga.

Dedär kan ju varken jag eller Marcus avgöra. Det får vårt barn själv bestämma när h*n blir stor nog till det. Men om jag skulle välja så skulle jag nog föredra handboll. För bekvämlighetens skull. Man är inne på vintern och ute på sommaren. Fotbollsspelare är utan nästan året runt och i alla väder, blä!

Vi har köpt det. Eller Marcus har köpt de och står på det. Jag hade inte fast jobb eller inkomst när vi köpte de eller flyttade hit. Men så småningom ska jag väl stå på halva kontraktet, men just nu betalar vi lika mycket varje månad ändå. De är VÅRT hur även om Marcus står som ägare.

Vad vi har i lån eller liknande tycker jag inte angår någon annan, utan att vara otrevlig! :)