Frågor & svar
2011-04-02 | 23:37:51 |
Frågor |
3 Kommentarer
I vilken vecka började din bebismage synas och hur har det känts när det växt?
de tog ganska lång tid innan de syntes med kläder på. i v18 hade jag en liten bula som helt klart va en "gravidbula". men då blev man ju lite stolt och använde hellre tight kläder för att man ville de skulle synas.
man märker ju inte direkt att den växer utan ser de mest på bilderna. men de har varit och är fortfarande underbart att ha sitt barn där inne. de slår alla känslor hittills under graviditeten. mysigt med en tjockismage såklart men nu börjar jag minsann tröttna på den haha. tycker bebisen kan komma ut och mysa på utsidan istället.
Vilken smärtlindring vill du ha under förlossningen? EDA diskuteras ju vilt på många forum. Och är du nervös inför förlossningen?
jag har bestämt mig för att så länge som möjligt försöka klara mig på lustgas. framför allt för att jag är nålrädd (ja de skulle man inte kunna tro med tanke på piercingar & tatueringar) och vill helst slippa en massa stick när jag redan har ont liksom. nästan all medicinsk smärtlindring innebär något form av nålstick. skulle jag mot förmodan inte stå ut kommer jag att välja EDA (epidural, ryggmärgsbedövning). just för att då får jag lokalbedövningssticket och känner förhoppningsvis inte när de sätter slangen. och sen är man bedövad.
vad de gäller att de diskuterats till höger och vänster har jag valt att endast lyssna på min barnmorska. det finns inga som helst risker för att bli förlamad i benen eller liknande med denna smärtlindring, vilket jag har trott och säkert många andra. det jag ISÅFALL är mest nervös över är att värkarbetet ska stanna av och de blir akut snitt. men de är oftast om man sätter den för tidigt så jag ska försöka stå ut.
det jag dock kan känna med denna är att den bedövar inte bäckenbotten eller underlivet när bebisen väl ska krystas ut. utan EDA smärtlindrar bara i "mag/rygg-partiet" där värkarna sitter så att säga.
är inte ett dugg taggad på att ta ytterligare stick nere i underlivet för att bedöva när barnet ska pressas ut.
jag är ganska kluven till dehär med smärtlindring, och de har mycket att göra med att jag är just nålrädd. men också att de finns sju tusen grejer att välja mellan och alla rekommenderar olika och föredrar olika. men jag är säker på att barnmorskorna där inne hjälper mig att välja rätt. det är ju dem är till för.......
Alltid kul att läsa en förlossningsberättelse
förlossningsberättelse kommer de med all säkerhet att dyka upp efteråt. just för att den är den absolut sista delen av graviditeten och jag har bestämt att jag iallafall vill blogga klart graviditeten.
Hur känns det nu när förlossningen närmar sig?
jag börjar bli spänd men är (peppar peppar) inte nervös än utan tycker bara att de ska bli en otrolig upplevelse att föda fram mitt barn. jag vet däremot att jag kommer bli ruskigt nervös när värkarna startar, vattnet går och/eller när smärtan tilltar. jag har ju en otroligt respekt för smärta och har väldigt svårt att hantera smärta. men jag har ingenting att relatera till smärtmässigt när de gäller förlossning så därför är jag inte nervös än. för jag vet att de är en smärta som inte är lik någon annan.
längtar tills de startar just för att jag vill träffa vår bebis NU NU NU.
Har du och Marcus några planer på att gifta er? Inom en snar framtid eller kanske längre fram i livet? :)
såklart att jag vill gifta mig.... någon gång i livet. men det kommer dröja många år innan jag tar de steget. för mig är äktenskap något stort, men ingenting jag känner att jag är i behov för att visa att jag älskar marcus. så det kommer blir ett projekt som ligger långt fram i tiden.
Var bebisen planerad?
nej, bebisen va inte planerad. men vi skyddade oss iheller inte och visste mycket väl att de kunde hända. bebisen är såklart precis lika välkommen ändå och vi är överlyckliga över att vi ska bli föräldrar.
Hur reagerade familj/släkt när dom fick veta nyheten?
alla har reagerat positivt och gratulerat. sen finns de väl en eller annan som kanske egentligen tycker vi borde väntat eller liknande. dock ingen som sagt något åt oss utan respekterat att det va dehär vi ville. och vi hade ju faktiskt tagit beslutet att behålla barnet oavsett om där funnits någon som tyckte vi va fullständigt blåsta. vi har bra förutsättningar när de kommer till att bli föräldrar.. utbildning, jobb, hus osv. jag saknar visserligen körkort men de är inget som jag känner att man MÅSTE ha, även om de såklart hade underlättat.
hade vi varit 15 år, fortfarande gått i skolan, bott hemma osv hade jag förstått om någon yttrat sig om att vi va dumma i huvudet.
När plussade du?
19 augusti 2010 22.00 på kvällen. va då i veckan 5+ (vecka 6)
Har ni tänkt ut några namn?
vi har en del namn på listan men är inte överens om ett enda. eller jo, överens är vi väl men vi har ju båda våra favoriter som vi inte vill ge efter.
vi har iallafall bestämt oss för att inte bara ha ett namn innan bebisen tittat ut just för att vi vill se vad de är för ett litet knyte där inne. så listan får ju följa med till bb.
Är du inte nervös för att föda och allt som har med det att göra??
jag är inte nervös för förlossningen i sig utan isåfall för smärtan, och att de ska göra ont. och ev att något ska gå snett och att jag och/eller bebisen ska råka illa ut. men man vinner ingenting på att tänka på de negativa och tänka på riskerna. jag kommer att tänka positivt och utgå från att allt går bra. sen kan ju såklart vad som helst hända och de vet jag om, men de är ingenting jag tänker fokusera på utan jag vill ta det för vad de är.
jag har inte bestämt mig för hur min förlossning ska se ut, för de blir aldrig som man tänkt sig, oavsett om de är positivt eller negativt. så för att inte bli besviken tänker jag ta som de kommer men ska absolut bara tänka positivt för inte fastna i något jobbigt som bara sinkar mig i mitt förlossningsarbete.
Kommentarer