som pendlare lägger man varje dag sitt liv i någon annans händer, busschauförrens, och BETALAR dessutom för det.
en dag som denna är man väl ganska försiktig med att ge sig ut, iallafall jag. men eftersom ingen gör jobbet åt mig när jag inte är där får man ju åka iväg iallafall. ut i snökaoset, blåsten och de oplogade/osaltade vägarna.
bussresan i förmiddags gick hur bra som helst. jag reflekterade inte ens över vilket hemskt väder de va. busschauffören tog oss lugn och sansat ner till malmö utan några problem. jag är väldigt farträdd... eller rädd är fel ord. jag har respekt för höga hastigheter, och inte minst när de är sånt väder som de varit under dagen/kvällen.
bussresan hem va under all jävla kritik. jag va SKITrädd. alltså jag tror inte ni förstår hur rädd jag va. bussen skakade och hoppade och han susade fram i 110km/h på E22an som inte va i närheten av plogad i den riktning vi körde. antalet gånger vi va på väg av vägen går inte att räkna på mina båda händer....
jag valde tillochmed att hoppa av tidigare för jag ville inte ta risken att något skulle hända. jäkla idiot! noll respekt för snö och halka.
en sak att man gör en som idiot när man sitter i sin egen bil. men inte fan när man har 20 resenärer som ser upp till en och litar på en.
jag struntar i om bussen är sen, eller om bussresan tar 1½ timme. huvudsaken är väl iallafall att man kommer fram välbehållen?
mitt hjärta slog många slag extra denna bussresa.
nu är jag väl hemma i soffan, har lugnat nerverna och ska alldeles snart hoppa i säng!
va bara tvungen att avreagera mig.
godnatt ♥