sen jag kom hem från turkiet, och en kort period där innan har mitt liv varit fullständigt upp & ner. jag är ledsen hela tiden, gråter som en 3åring och är alltmänt sur & vresig. är fruktansvärt ledsen över er som drabbas, jag är inte speciellt social och visar inte direkt att jag bryr mig. aldrig förr har jag varit i en sånhär situation, på allvar. och de är hemskt, för jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det. trots vänners tjat om att rycka upp mig orkar jag inte,  finner ingen som helst kraft att göra någonting.ingenting är kul längre? jag menar närfan såg jag så negativt på allt? hur mycket jag än försöker intala mig själv att skärpa mig går jag ner mig lika snabbt igen och blir lika ledsen gång på gång. jag önskar jag kunde förklara för alla ...   framför allt er läsare som inte känner mig och här kommer jag från ingenstans med massa deppigheter

men det bara är såhär nu, vet inte hur länge .. men jag vill att ni ska veta att jag gör mitt yttersta
även om det är otroligt kämpigt vaaarje dag.

jag har aldrig känt såhär, aldrig
förlåt igen, men man måste få vara ledsen för att kunna komma igen? right?